Längst den vinande vind springer hon med brinnande kind.
Blöta fötter, fallande tårar och söker tröst hos närmaste gamla lind.

Hennes lungor värker hårt och hjärta svider svårt
Då hon sakta minnes han hårda ord.

Länge smekts utav rosor doftat dagar utav lilja
hur skall nätter skymmas mörka utan vilja.

Sett ögon i det blå så dunkla men så kalla
endå knä vika och därmed falla

Låter ljuvt och vill varas
men hennes liv med frågor kan ej besvaras.

Hennes ensamma dagar blir så mjuka
och så vill hon de skall vara.

Men i en mans närvaro
kan de endast bli sjuka.

Vart skall hon gå?
Vart vill hon komma?
Det som är var inte då.