bricka med motiv

flickans hand om kittelens handtag
ett fruset moment på sjunde våningen

penselskaften doppade

~

hennes paraply ibland

de hundratjugofem fontänerna
är en skänk en blank emaljs vaga relief

kan höra henne än

~

hennes klackars brådska

över benvitt porslin en dånande skys
fullkomliga tysta glömska syr osynliga kast

måla ett huvud till brevet

~

utantill är hennes klänning

och färgen omkring vristens ornament
strax innan hälen tar spjärn emot ådran i golvet

som han vill minnas

~

dyr men för få

så lättköpt in under det turkosa nylonet
ingen förut viskade någonsin lägre; sparv

så viktlös att lyfta

vintermånaderna lika långa

här som locken när den viras och raknar
utmed handled och fingrar i ångans svepskäl

lampans reflexer

~

dörrpostens stumma givakt

en blek svank veckar tygets viskos
tågrälsens rosslande hitåt alldeles för sällan

små små blågröna

~

blommönster intill

det lätt sminkade knystets genanta
mot mattans tusen knutar ska parken slå ut

under tianshan