min verklighets minsta beståndsdelar består för tillfälligt inte av atomer, neutroner och kvarkar: de består av dig. du är en pläd jag sveper mig in i när jag vill tycka synd om mig själv. du är ett hölje, en tung skugga. jag köper ett par knästrumpor men det är fortfarande lika kallt emellan oss. jag står lutad mot en dörrkarm och väntar på det tysta samförståndet, men det kommer aldrig tillbaks.