Jag viskar.

Idag var en dag precis som alla andra, jag förväntade mig inget annat och förväntan slog in.

Idag är en dag som kommer försvinna ur minnet, kommer dö och slängas ut som en krukväxt man ändå aldrig tagit hand om.

Jag skyller på krukväxten, inser inte att jag kanske borde vattnat den, för att öka chansen för överlevad, för att förbättar statestiken men nej det är krukväxtens fel.

Lägger handen mot bröstkorgen, väntar, känner efter, suckar. Det slår likadant idag som igår. Jag andas på samma sätt, drar in luft med samma uppbyggnad som den som höll mig vid liv igår.

Igår levde jag, idag lever jag och resten är ett oskrivet blad. Men koperingsmaskinen kommer gå på för fullt. För även om det inte är samma blad så är det likadant. Igår och idag.

Imorgon vill jag inte säga något om men jag anar, och mina aningar är domen för ännu en dag.