Helena sitter
Hon är bitter
Hör fnitter
Schlagerlåtarna dånar
Rytmen stiger
Alkoholen porlar
Hon tar ett glas –
Det kittlar
Det stiger
Det bränner
Det kvittrar
Hon känner

Fredrik strövar dystert över trottoaren
Dubbelset gitarrer – stuprörsbrallor – nyodlad mustasch
Han strävar mot stationen – höknäsa – hemrädsla – page
Beslutsamt närmar han sig förnuftet på station, lämnar begäret på baren
Måste hemåt, lämna skit och slask och kärlek
Måste med tåget, betala för tuggummi – övertygelse – smälek

Helena dricker
Helena hickar
Ensam
Ensam
Patetisk
Stämningen stiger
Någon suckar
Helena duckar
Kryper i röken
Kyla
Spya
Valium
Äckel
Päckel
Snusk Helena

Ensam en lördag
Patetisk en lördag
Klänningen spricker
Ojsan
Hick, oj
Ohoj, ojoj

Fredrik sorgset blickar över den stilla tågstationen
Tårarna bränner, vindarna kyler, hjärtat är tungt, kalla hans öron
Men så en strof han nu förnimmer, hör ’on?
Blott en dag, ett ögonblick i sänder –
Fredrik stannar, funderar, nu han vänder
Ty livet finns ej i förnuft utan känsla, impuls och ögonblick
En redig självinsiktlig stund han nu fick

Likt solens uppgång färgar himlen röd
Blir livet värt att leva i både lust och nöd
I hast han närmar sig sin kärlek, utan bördor, utan bängel.
Sakta, sakta han dundrar mot sin ängel.

Slasken skvätter, han springer
Helena, Helena förlåt mig
Jag ska aldrig igen lämna dig
Han springer, han springer, han springer
-
Han ser hur ljusrören hennes matta ögon pinar
Att utflutet över golvet ligger det gyllene håret
Att den sönderrivna klänningen blottar låret
Plötsligt inser han att tiden alltid och även nu sinar

Hon är ensam, utslagen, utsatt och egensinnig
Hon är patetisk, prålig, pompös och inte det minsta finnig
Helena kräks över sin egen axel –

Dunk
Krasch
Splitter
Splatter
Slurp
Klosk
Dunka
Dunka
Dunka
Det gungar
det har sig
det låter det skär
-
Gnissel
Harkel
Ansikte välbekant
Svävar
Svävar
”Helena” säger någon
någon
välbekant

Senig famn
Smutsigt hår
Kantstötta gitarrer
Intensivt röda
Läppar fnasiga

Skump
Kyss
Jag är hos dig igen.
Lycka
Tillförlit
Krampaktigt
Krampaktigt
Tag om svettig hand

Helena ligger
Hon är nykter
Hör fnitter
men nu
är hon lycklig igen