Ja, man kan tänka
att Annika Norlins ord är de sannaste i musikens historia
"kyss mig inte det kommer bara leda till något ont"

Och tänka att den kyssen är det enda som spelar någon roll
oavsett hur fasligt fel den skulle komma
att bli
för det vet man så väl, tvivel och tveklöst

Och varje dag låter man orden fylla insidan
med intensitet
som att smaken fantasin ger kan räcka till
utan verklighet, men nog

Och lite mer än varje gång
ljuger man för sig själv
för att kyssen inte skall kunna leda till det onda
i en återvändsgränd

för att kyssen inte skall kunna ge
de där smakerna
som aldrig tröttas ut
och som i sin tur leder till det onda
som ibland finns i kärlek

då andan tappas
och trampas sönder

för att kyssen kom och skapade trassel
hit och dit
innerligt, och aldrig med flit