Tänk,
vad lite sommartid kan göra,
bara det att peta omkull tiden, bara så där
lagom lite.
Han den där vane globetrottern
i arla morgonstund, harklade sig,
ylade över detta moderna fenomen,
att peta visaren fram och åter
till ingen nytta.
Han avslutade harangen med,
-Jag sover lika mycket i alla fall.

Visst försvann solen i all hast
nästa morgon,
likaså en hel dag.

På väg hem fångades jag
av en tuggande oro,
hade jag gått för tidigt från jobbet?

Tänk vad lite sommartid kan göra.

Att slippa släpa sig hem i mörker
och med trötta ögon
leta landmärken,
någonstans att sätta ner fötterna
utan att riskera trampa
i de nödgades visitkort.

Grannen står utanför entrén,
till vår lilla lycka,
och njuter i otvivelaktiga drag,
säkert utsparkad på grund av molnet
som omger honom.
Han välkomnar...
-Hej!
-Varmt och vackert väder...

Termometern visar +5 grader och klockan är 18.10.
Jag är hemma och grannhuset
badar i solsken.

Tänk vad lite som behövs,
bara pilla lite på uret
för att värmen skall infinna sig,
för att göra mig och andra glada.

Innerst inne tror jag
att också globetrottern njuter.