Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt.
Det skaver överallt.
Anklagande ord, ord som det lyser oförståelse om.
Ord som jag önskar inte nådde fram till mig.

Skakar av förtvivlan. Tårarna tar inte slut ikväll.
Rödgråtna och svullna. Min själ känns kall.
Frustration blandat med längtan. Längtan efter något som kan få mig att värmas.

Jag känner mig ensam. Ensam i mig själv och ensam bland andra.
Jag behöver ett par vingar och någon som stödjer mig vid sidan om.
Kanske faller jag denna gången. Längre ner.



Förtvivlan.