Jag ser livet passera revy
när jag andas in oren luft

Ser spillror av ett lyckligt liv
Som skoningslöst slagits sönder

Tallrikar som flög genom luften
Och krossades mot väggen

Möbler som ligger huller om buller
På det blanka furugolvet

Hårda ord som pressades ut
mellan sammanbitna läppar

En hand som höjdes i raseri
Flög genom luften och landade på en kind

Och dina ord som viskade i mörkret
När du höll mig tätt i skydd mot stormen

"Och han ska aldrig förlåta
För att du fick han att gråta"