du gick på kajen i Visby med en kamera i handen
du hade rött hår, men jag såg aldrig ditt ansikte

jag satt längst ut på bryggan med en öl i handen
en engångsgrill framför mig tillsammans med horisonten
och min bror vid min sida

du gick ensam
och din ensamhet fångade mitt intresse
du gick ensam
och fotade stenar
ingen gör sådant nu för tiden

jag ville att du skulle zooma in på mig
se mig
men det gjorde du aldrig

jag såg aldrig ditt ansikte
och du gick ensam
men som du bar den ensamheten

det var inte ensamhet
så som i brist på andra
det var inte utanförskap
du var för bra för alla andra

ditt röda hår som skymde ditt ansikte i profil
du kan ha varit 14
eller 140
jag såg aldrig ditt ansikte

men du stod ut, lämnade ett intryck
när du fotograferade stenar
på avstånd

och jag föll för dig då