Så här i vårens tid kan jag inte
låta bli att tänka på träekan som
en gång för länge sedan låg
uppdragen på land vid en vacker sjö

när sjön i vårens tid hade sköljt så
var det dags att åka till ekan och
tjärsmeta den både invändigt
och utvändigt

jag glömmer aldrig lukten då tjäran
spreds bland tallar och granar och man
njöt så av doften

någon dag gick efter man tjärsmetat den
gamla träekan och sedan var det
dags att sjösätta ekan

för att åter om någon dag besöka platsen
där ekan låg förtöjd och bege sig ut
till sommarstugan

i ekan satt jag och hörde hur årorna i
vattnet tog oss fram så stilla och lugnt

i ekan låg ett metspö redo att användas
då man kände för det

i ekan låg nätet för att läggas i vattnet
i solnedgångens timma och för att vittja
detta i morgonens dimma

i ekan kunde jag sitta och doppa min hand
i det underbara vattnet

av ekan finns ingenting kvar men jag den ändå
inom mig har då jag på fina minnen spar

090415