jag får aldrig mer en chans att visa

allt det där som bor här innanför

allt jag har är att på avstånd prisa

all gudomlig skönhet tills jag dör

jag får aldrig brinna på en klippa

med en smeksam liten hand i min

jag har blivit någon man vill slippa

någon som man inte släpper in

det är slut

jag måste inse faktum

så jag bearbetar nu min sorg

men den låter inte alls sig formas

den är ointaglig som en borg

komedi kan ge mig korta frister

natten ger mitt slitna sinne ro

det är svårt att le när hjärtat brister

det är svårt att finna hjärtats tro

LARZ GUSTAFSSON   090415-16