Jag slår på glasrutan som skiljer oss åt
Skriker för att få din uppmärksamhet,
Se mig!
Se mig, jag faller samman

Du ger mig ingen respons,

Luften är för tung för att mina ord ska nå dig
och jag fastnar i mina tuggummikletiga skor
Oförmögen att resa mig upp,

Du kan inte längre se min smärta
Som jag visar för dig och
världen är så svart som den kan vara
en sommardag
Med falska skratt och tårar gömda bakom solglasögon
Kanske skulle vi mått bra, där i den svalkande skuggan

Istället för att frysa fast,
Men du&jag
Är kallblodiga
och fulla med förakt

Hat för samhället som vi
Knappt är en del i,
Väser argt när någon kommer nära
Vi är ensamma för att vi lämnat alla bakom oss,
Eller för att vi ensamma stannade kvar
I skuggan, men
Vi hatar vår ensamhet
Och för det hatar vi också
oss själva där vi sitter fast bland taggbuskarna
Med gömda tårar och självförakt
Vi kan inte längre se varann,
bakom våra solglasögon,
I vår väntan på en värmande famn