Mörkret är överallt nu. Även i ljuset finns mörkret. Jag ser rakt in i den runda, ljusa, gula pricken på himlen, den som kallas sol. Men även den är mörk. Barnens skratt är dova, deras leenden är fejk, ögonen är svarta. Svarta som i mörka.

På tvn går det mörka serier, mörka filmer. Serier och filmer om död, blod och sorg. Mörkt, mörkt, mörkt. De blonda tjejerna är inte blonda på riktigt, de avslöjas av de mörka ögonbrynen. Under den blonda hårfärgen är de mörka, de också.

Allt är mörkt för att jag är mörk. Allt jag har att ge, det finns fortfarande där inne, men det famlar i mörkret. Tändaren har tagit slut, så jag kan inte tända några ljus. Tändstickorna går av, en efter en. Ficklampan har jag tappat i golvet så många gånger, så den fungerar inte, den heller.

Så det famlar runt där i mörkret. Jag vet att det finns där, men det hittar inte ut.