Jag vet inte hur jag ska känna när ni skrattar åt misären och tragiken.

Jag vill liksom bara slå er i huvudet och säga att det finns fler drömmar än våra. Att det finns fler hjärtan än ditt och mitt.

Att vi är så jävla patetiska som sitter och gnäller över slappa innerlår när någon annan just fick sitt liv stulet på grund av en tredje med maktbegär.