Tanken

Låt inte mina ord bli minnen,
Jag ber dig,
Låt dem istället bli minor,
Som du trampar på,
Som exploderar uppåt,
Som barn som drar linor,
Glada och höga,
Som om vi hoppar på trampoliner, med ingenting att hålla oss fast vid,
Och hoppas på ett imorgon, Ett säkrare fastare liv,
Lyckan har blivit för abstrakt för att konstateras som annat än nattdrömmar,
Som vi kan vara glada för,
Och få rent vatten från rör från en infrastruktur,
Och en regering som hör vårt vrålande i kör,
Men sjunger inte rätt visa,

Och de vet hur,
För de har skapat detta,
En maliciös komplott, vi måste slåss,
Har provat att prata oss mätta,
Blir grova, och emot ska vi käfta,
När allt går förlorat
Äger jag inget mer än mina handlingar och mina ord,
Låt mig berätta,
Om mord,
Som systematiskt utförs mot moderjord,
Och hennes oskyldiga invånare,
Bråt faller ner, dånade
Som när jag gråt-er, och då var det jag
Som befann mig där med en vass sten i min högra hand,
Ett stenkast ifrån tanken, stod jag,
Och allt de tänker på är tanken, men förstod jag någonting,
Var det fakta eller myter,
10 lemlösa kroppar per liter,
Och du litar på detta!?
Svettet och blodet flyter i era tankar,
Lik fyllda fat,
Och dylikt är jag fylld med hat,

Mot den här tanken,
Men den här tanken,
Var fylld med skarpa skott,
Goliat snälla,
Hur fan ska jag kämpa mot sånt?
När det största jag kännde till var min pappa,
Pappa, jag lovar det är inte ett tecken på svaghet,
Det är inte flytande sorg, bara kroppslig reaktion,
Jag grät inte när dem samlade vad som fanns kvar av dig i en korg,
Och min sol syns inte, för innan tårgasmolnen lägger sig, vaknar kulregnet,
Och stänker, Jag skriker,
Men tänker och ser ingenting, bakom mina blodsprängda ögon,
Gömmer jag mig i ett hörn av min själ och önskar att jag var lika död som,
Våra drömmar om fred.

Men drömmar dör inte,
Det är bara människor som gör,
Så jag kliver ur mig själv, och kastar sten tills dem förgörs,
Jag har drömmar, bra drömmar, vill inte bara ha mardrömmar,
Både när jag sover och är vaken,
Hur kan jag glömma att jag står där halvnaken,
Kvar, Fast
Där de icke troende blir beroende av Gud - Den sortens plats,
Men hur fan ska dom höras över allt detta ljud- Den sortens plats
Den sortens last, ska ett barn inte behöva bära,
Jag fick lära mig att skolan var nyckeln, och skulle bryta upp alla livets dörrar,
Men brutna nyckelben blir sköra och det gör ont när min lilla undernärda katapult kastar,
Som om jag försöker härda mina axlar,
När stenar färdas snabbt mot pansar,
Dem tog allt!!!,
Och Vi ville bara ha lite,
Och så länge dem behandlar oss som djur,
Så behandlar vi dem som byte.