Ärligt talat alltså
Jag står för mina felsteg
fast ständigt snubblar jag på egna fötter

Jag sicksackar genom kulregn och minnen
Skakar av mig obehagligheter
Uppspikad på korset

Blinkande lysrör
stör mitt dagdrömmeri
Vill knappt fortsätta men jag har en orsak

Passerar ständigt nya ansikten, bryr du dej?
Själv tror jag knappast numera
Andas blodbubblor.