Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Cinema Paradiso

Dina blåa ögon
den svåraste blicken att fånga
Jag försöker hitta orden
men alla försök blir till ånga

Du kan inte leva här
Du packar väskan och jag tror att jag förstår
Du har din stjärna att följa
men jag kan inte gå i dina spår

Gatorna vrider sig inombords
De var så vackra en gång
Men nu har jag sett deras fula sidor
Platsen där jag föddes har blivit alltför trång
Spruckna drömmar var inte jag
Nu ger jag mig av

Dina röda läppar
som aldrig vändes mot mitt håll
Du gav mig aldrig chansen
och till slut spelar det det ingen roll

Jag kan inte leva här
mitt indie-hjärtas romantik är slut
Jag har min stjärna att följa
och jag såg en stjärna falla precis nu

Gatorna vrider sig inombords
De var så vackra en gång
Men nu har jag sett deras fula sidor
Platsen där jag föddes har blivit alltför trång
Spruckna drömmar var inte jag
Nu ger jag mig av

Men kanske ser jag dig igen
på gatorna där jag en gång fann dig
nån gång när vi minns ungdomen
och kanske ler du då mot mig

Gatorna vrider sig inombords
De var så vackra en gång
Men nu har jag sett deras fula sidor
Platsen där jag föddes har blivit alltför trång
Spruckna drömmar var inte jag
Nu ger jag mig av




Fri vers av Mattias Nils Roland Pettersson
Läst 197 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-05-05 07:49



Bookmark and Share


    Mattias Nils Roland Pettersson
Tack själv!
2009-05-05

  Mygg
Cinema Paradiso
får mig att tänka på en film jag älskade
och texten bär samma vackra vemod!
Tack!
2009-05-05
  > Nästa text
< Föregående

Mattias Nils Roland Pettersson