Genom tårarna i mina havsblå ögon tycker jag mig se världen mycket klarare.

Den lilla tussilagon som spränger genom löven,
och kämpar för att inte kvävas av mörkret.

Steg som ökar och minskar i takt hela tiden,
krasande ljud under fötterna.

Vinden som blåser tag i mitt hår, sänder mig vidare på en mindre stig,
Rätt håll? Fel håll? - Vad vet jag.

Får för mig att kasta en blick mot himlen,
där den leende solen snart blir skymd av regnmoln.