din närvaro kryper med sina fingertoppar över min ryggrad
dina andetag blir till värmestrålar i min nacke

din existens är som kondens
jag ritar hjärtan i och sedan försvinner du

dina ord går igenom min hud och bildar en grop i magen
som hjärnan forslar fjärilar till

jag greppar luft och andas lustgas
gör mig hög gör mig hjärndöd

dina fingertoppar blir till naglar som river upp en ven
och blod droppar mellan våra kroppar

du klibbar fast i något som skulle kunna vara jag
om jag inte var hög och ovanför världen nedanför

dina andetag dödar mina tankar
du är vår tids lobotomi