inte trodde väl vi

att vår tid skulle bli nostalgi

var för upptagna med

att ge omvärlden raka besked

inte kunde vi se oss

som vuxna med barn & med fru

levde då, levde där

och det mesta var ett enda nu

gitarristen blev far igen

grattis till sonen, min vän!

och rezillos har återförenats

det var längesen

nu grävs stortorget sönder

den plats där vi ofta höll till

thomas, åke och henrik

och hajen och anna och jill

vi kan känna det tydligt:

en ny tid har kommit till stan

det är hårt, det är kyligt

och jag kan nog aldrig bli van

alla korthusen faller

det räcker med bara en pust

hjärter knekt står där frusen

och närmare leda än lust

himlen hägrar

som pilgrimens hemvist

den hopplöses hopp

låt det porla och sjuda igen

i min nedkörda kropp!

LARZ GUSTAFSSON   090518-19