Handlar om ett mobboffer.
Hon har inte en tröja, det är hennes armar!
Flickan är bara fjorton
Men mer sårad än en tjogotreåring
Hon måste ha med mascaran till skolan
Eftersom tårarna rinner varje rast
Då hon låser in sig på toaletten
Och glider ner på golvet
Och när lektionen börjar ser hon ut som vanligt
Och leendet är på igen
(precis
som
förut)
Men böckerna är sönderklottrade och häftena tomma
Armarna är fulla med skärsår och naglarna är blodiga
Och när nästa rast kommer
Låser hon in sig på toaletten och känner tårarna igen
Hon påstår att allt är okej
Men snegla mot armarna som är randiga av skärsåren
Och tänk efter
(hur
många
gånger
i
veckan
behöver
andra
köpa
mascara?