som när man står i ett vägskäl
på ett grått främmande torg
som liksom osar regn och innestängd ångest
som om förorten fått nog och vill bryta sig ut

som när färgglada paraplyer drar på sig en grå kofta
och blir osynligt ledsna bland alla kalla ryggar i massan

regndroppar som sugs in i stenarna på torget
och anonyma klackar går förbi
likgiltiga

när sol är ett färglöst minne blott
och leendena tagit ledigt en dag

då står jag där
naken
och inbjudande