Fragil tonårskärlek är som massproducerade budgetkläder. Fina från början, men sömmarna spricker och hela formen blir skev efter ett tag.

Och älskling, jag vill säga hur ont det gör med brustna förhoppningar och ord som blivit bestulna på sin mening.

Men sår mår inte bra av att rivas i, de läker bäst om man baddar dem med alkohol.

Och jag skrev att jag aldrig skulle förlåta dig om du spräckte min bröstkorg, men jag vet inte längre om det är sanning. För mest av allt vill jag hålla kvar dig och aldrig komma över dig samtidigt som jag vill sudda ut dig från mitt 09.

"Jag vill inte att du ska vara arg eller sur på mig."
Jag är inte arg eller sur. Jag är besviken och blottad.

Och jag hatar att jag inte är nog för att du ska släppa din logik. Att jag inte räcker till. Att jag inte finns längre, så där som förut, i ditt hjärta som slår så hårt att jag tror det ska slå över i mig.

För fan vad jag älskar att känna ditt hjärta slå mot mitt bröst, mina handflator och in i mitt huvud.