barfota utan mörkerseende

över fuktiga grenar som rispar

som en nattlig vandring i en ödslig 

djungel av tankar

någons ständiga frånvaro

finns närvarande i stegen bakom mig 

ljudlöst

bladen darrar sakta

i mina ögon

plötsligt är vinden

i min nacke

som en andedräkt

av önskan

jag lägger mig ner på den fuktiga

gröna marken

känner kroppen

som jag inte ser

märker doften av rörelse

som inte finns

vad är närhet

vad är sorg

vad är saknad

är det en annan människa

tänker jag 

i den stunden

innan 

jag vaknar