Tungt går jag genom livet, varje fotsteg är en kamp, varje andetag en dödskramp
Genom dunkla platser vandrar jag
För andra går i solen, men det gör inte jag.
Var är du nu, du som skulle följa mig om jag så skulle vandra i dödsskuggans dal?
Och var är du, du som skulle ge vandringen ett mål?
Den ende som är klar och tydlig är Mefistofeles, det är mot honom mina vapen är riktade.
Skönhet och kärlek är inte något för en sån som jag.
Mitt bistra ansikte får påskliljor att vissna och människor att tyna bort.
Jag har ruttnat i tusentals år, slåss jag för att leva eller bara för att dö?
Finns det något i den här världen för mig, den stora anomalien?