En gestalt gick långsamt och vemodigt
längs den regnblöta trottoaren
Det blåste iskallt och det stilla duggregnet
fuktade hennes axlar och långa hår
Med blicken vänd mot molnen tänkte hon
Regna mer!

Bakom henne var vägen hon vandrat lång
men framför henne än mer oändlig
Kring henne växte ovädersdoftande syrener
i försök att lindra hennes ängslan
Med blicken vänd mot molnen bad hon
Regna mer!

Hon sökte frustrerat efter en mörkare
väg hem, men fann endast regnet som svar
Hon brukade avsky dropparna som envist svedde huden
men idag ville hon bara bli genomblöt
Med blicken vänd mot molnen ropade hon
Regna mer!