"Per áspera ad astra"

*

förlåt, men jag har en svår ovana att citera mina klyschor på latin

och en udda tendens att handskriva mina texter i runskrift, i en hälsning till er smygläsare som skuggar mitt skrivblock

*

Klyschor verkar bli vad vi gör dem till, och jag är väl en vandrande sådan; En konstnär med penslar och skisspennor i den högra handen och murgröna virat kring anklarna. En guldsmed med smutsiga verktyg i den vänstra handen och sagokorpar av silver kring halsen. En bokslukare med midjelångt rödlockigt hår, som läker av kristaller de dagar hon är lite grå.

Och, jo; jag är vitblek, eftersom solen är alldeles för stark för mig.

"Hon lade blocket på hallbordet. Hon började sakta gå uppför trappan, med handen på räcket, som om hon hade lämnat en fest där den ena vännen, än den andra lyste upp mot hennes ansikte, hennes röst -som om hon hade stängt dörren och gått ut och ställt sig i avskildhet, en ensam gestalt inför det hotande mörkret, eller rättare sagt inför denna nyktra juniförmiddags kalla blick, omvärvd av rosenknoppars milda doft för somliga, det insåg hon och kände med hela sin varelse, medan hon blev stående vid fönstret i trappavsatsen, öppet med fladdrande gardiner, öppet mot skällande hundar, öppet, tänkte hon, och kände sig med ens vissnad, åldrad, utan bröst, mot dagens knog, blåst, blomning där utanför, utanför fönstret, utanför hennes kropp och hjärta som nu svek henne, eftersom Lady Bruton, vars lunchbjudningar sades vara så enastående roliga, inte hade bjudit henne."

Mrs Dalloway, Virginia Woolf 

Bokmärken