för det är
hur du är, som sandpapper
mot en torrsprucken häl
som salivdroppen

mot tungan i vargatimmen
när rött blod

- eller vin
torkat ur den sista unsen


liv

så det är hur du är
räls, när annat stannat
och för hur du håller


ihop


när sönderfallet är från morgon
till morgon och nästa


för det är inga kärleksord
som kan säga
hur dina magra handleder

när de vinkar

adjö

är så vackertonda
att ett hjärta kan bombsprängas
och bara läka, inte med tid


utan av närvaro, din
och det är för hur du spränger mig
när du är i



hur du håller min lugg
som om den vore något annat
är bara en lugg

och hur du säger
att du finns

aldrig säger du att du finns för mig
men att du finns
och det borde kanske räcka


vi är aldrig måndagar
vi är bara under

fiskmåsar och himlen drar förbi
men vi blir aldrig rädda
för där kommer alltid en ny









det är för hur du
är det som jag vill vara
och för hur jag kan få
en bit av mig

genom dina ögon



och djävlar vad jag är vacker då.