och han skulle utan tvekan göra det igen.
vid en gräns bär liten kropp stora ting,
i tanken, i rädslan som ruvar i allt man inte kan förstå
pappa, släpp inte min hand igen
för jag vet inte vem jag är
när du inte är riktigt nära
rullande tåg, rullande liv och barn kan somna
för en liten stund utan att dö.
lämnade kroppar, splittrade liv
men tårarna får vänta tills sen
och pappa säger, där bakom drömmen
att han utan tvekan skulle göra det igen.
men lillebror blev kvar, och jag saknar mamma
så att det känns som om hjärtat är en ballong
som går sönder utav ett enda andetag luft
men jag måste utan att tveka andas igen
havet har svalt andra, det hörde jag morbror säga
och jag tänker att en dag
inshallah, en dag blir havet mättat.
vi har brödet och jag är mätt och jag är trött
men där är så mycket jag inte förstår
och med en mun jag inte känner igen
säger pappa att han förlorat allt men jag är kvar.