Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I det som är



jag ser två jaguarögon
betrakta mig från min spegelbild

och tänker att ingenting är mera skört
än det riktigt vilda


vår dotter och jag betraktar naturen
och skrattar så mycket att lyckan gör mig yr

gråsparvens hjärta dunkar vilt
i hans stora bröstkorg


ja, det fanns tidevarv
då inget berörde mig

nu berörs jag istället
av nästan alla och allt


det var halvåret då allting av vikt
kunde ha avslutats,

men istället föddes om igen


sonen visade vägen
och jag trädde sedan åter in i världen

redan tidigare född innanför världens barm
vars hud hade bett om att ömsas

såg också jag nu
springan mellan bryggans brädor


när livet så rörde
mina rytmer inom henne

skakade våra kroppar
bort kättingar


ja det har ju hänt att jag, och andra för den delen,
stött bort mig

men aldrig, aldrig
livet i sig


det finns nu faktiskt ögonblick
då jag inte står ut med lyckan

när detta sker försöker jag blott andas
så gott det går, och sjunka in


i det som är












Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 2538 gånger och applåderad av 79 personer
Utvald text
Publicerad 2009-07-07 04:04



Bookmark and Share


    J. Herward
Förstår varför den har blivit utvald. Det här med adverb och avvägningen däremellan är aldrig lätt. En blir aldrig perfekt?

Men din text den tog.

Tack.
2015-07-05

  lyckeli
Tänk, att jag älskar fortfarande denna.
2013-08-25

    © Birgitta Wäppling VIP
En dikt att läsa flera gånger.

Den här passagen beskriver så fint hur man kan värdesätta det lilla, det enkla, om man bara tar sig tid att se:

"såg också jag nu
springan mellan bryggans brädor"


2012-08-11

    Mimmi17
Oj! Vad ska jag tillägga efter alla kommentarer? Men jag måste också göra mig hörd: denna dikt är otroligt vacker, varje rad berör, men slutet är mest gripande!
2011-05-22

  Nils Teodor VIP
Sagolikt vackert
Värme sprider dina ord
Tack!
2011-02-04

  JohannaCarlsson
Himmel, himmel, himmel.
Den här var verkligen hur vacker som helst.
2010-04-26

  lyckeli
jag hittar ingenting här.
som mäter sig med denna skatt.
därför är den min favorit.

fortsätter söka.
tror inte jag finner.
återkommer om jag gör,
bara för tipsets skull.
2010-04-09

  Elin Lindkvinna
det här tycker jag mycket om, så rikt och försonat
2010-03-18

  Anna Frölander
De inledande raderna är riktigt starka, jag dras in. Du berättar om det komplexa med livet, det är liksom bara en tunn tråd mellan att ha det bra och att ha det illa. Du ger både bild och känsla som går att förankra till livet och som inte bara blir hängande i ingenting. Tack.
2010-01-24

  Annie b'larsson VIP
"ja det har ju hänt att jag, och andra för den delen,
stött bort mig/men aldrig, aldrig livet i sig". Det är så precist. Tycker väldigt mycket om hela dikten. En text som skänker tröst och hopp, som så ofta sker med det du skriver.
Bokmärker och tar med in i det nya året. Tack Mikael!
2010-01-01

  peter markurth
oerhörda bilder, skickligt utförd
2009-09-23

    ej medlem längre
Orden blir till liv, ett liv alla önskar, förmågan att se och uppleva och dela. Jag är ny här på poeter, klickar vilset omkring. Men till dina texter kommer jag åter. TACK!
2009-09-21

  ~Leonardo~
Fantastiskt bra...jag fastnade direkt i detta verbala versspråk.
Gillar "såg också jag nu
springan mellan bryggans brädor" bara för att nämna ett litet stycke här. dikten handlar ju om att se och fånga lyckan i detta.
jag sparar den för att läsa om den igen...applåder
2009-09-21

  Grubbelmia
Jag har nu tappat räkningen på hur många gånger jag läst denna text. Bilderna som dina ord målar upp i mitt inre, tar aldrig slut. Fastnar för "och tänker att ingenting är mera skört
än det riktigt vilda". Grubblar vidare. Tack och kram. /Grubbelmia
2009-08-23

  Nina V A
Det finns sannerligen en hel värld att tycka om i din text.
Från första rad

”jag ser två jaguarögan”
hur många orkar eller ens vill kännas vid det vilda inuti

Egentligen vill jag fan att det ska vara det enda man ser.
Visst är det skört och kan vara flyktigt men
vi borde bejaka instinkten allra längst inuti.
Tempot i våra ben och luftmotståndet när vi ”flyger”

Dina ord kan man inte skriva utan erfarenhet av livet och jag blir glad av hur värdefullt det faktiskt är i sin enkelhet.
Fan så mycket hippare än all jävla drogromantik som faktiskt är former av headbanging i sanden då man inte vågat livets allra enklaste rebus, och att ifrågasätta dess beståndsdelar som du ju gör här. Tidevarven vi gör i vår egen mänsklighet.

Mikael, du bevisar att vi behöver vara

i det som är
2009-07-18

  lyckeli
kvalitetssäkrade borde dina
texter utnämnas till

för de håller rätt igenom
hög kvalitét.
kärar ned mig i denna, tack.
2009-07-17

    deb8
Är förvånad äver att denna bara fått så få kommentarer med tanke på att den är läst 350 ggr. Det måste bero på att folk ledsnat på sina egna kommentare eller blivit immuna mot kvalitet. Den här känns liv så det bultar och värker. Det är sån smärta som kan komma över en med sån brutal skönhet och takcsamhet att man häpnar och mitt i känslan huserar vemodet som slår en till marken med sin iinneboende vetskap om alltings slut. huh vilken känsla du förmedlar här, Grymt bra poesi!
2009-07-12

  Night Soul Woman
Wow! Bravo!*appplåder*så bra skrivet:)*bokmärkes*mmm . .. ja, genom barnets ögon kan man återupptäcka världen, renheten, bli påmind av vad som verkligen är:) tack för en berikande läsning, tack för att du delar med dig:)
2009-07-12

  mayhem and order
Detta tyckte jag mycket om.
Din ödmjukhet och förmåga
att reflektera över det som varit
men främst det som är,
att befinna sig mitt i det som är nu.
En fantastisk gåva värd
att öva sig till
för det är väl det man får göra.
Öva, på att leva.

"och tänker att ingenting är mera skört
än det riktigt vilda"

-denna rad gjuter in så mycket,
i alla fall för mig.
Naturen i dess raka form,
de barn vi är och föder,
oss själva i den värld vi befinner oss i
och förmågan att våga vara just skör.

Tack för en väldigt givande läsning!
2009-07-12

    esthers
som ett djupt andetag av luft jag inte visste att jag behövde men efteråt inte forstår hur jag kunde andas utan, är din text för mig. tack.

'ja det fanns tidevarv
då inget berörde mig

nu berörs jag istället
av nästan alla, och allt'
2009-07-11

  Yrre VIP
Å du milde, så vackert och insiktsfullt du skriver!
2009-07-11

  Eva Langrath VIP
En starkt berörande text om livsresa

"det var halvåret då allting av vikt
kunde ha avslutats,

men istället föddes om igen

sonen visade vägen
och jag trädde sedan åter in i världen""
2009-07-10

  Inkarasilas
Mycket möjligt att det nordiska vemodet lyser så starkt för mig här att jag gråter tyst bakom ett stenansikte. Läst den här dikten så många gånger nu att jag kan recitera vissa rader för vem fan som helst när som helst.

/det finns nu faktiskt ögonblick
då jag inte står ut med lyckan/

Ja sjönk där och har inte riktigt kommit upp, det bländar mig på ett obehagligt sätt. Du skriver dig rakt in och stannar där.

Det är sant och ja fan mycket till kommentar blev det inte, ville bara överlämna den här gigantiska solen jag bär omkring på. Den kom liksom till när jag läste dikten första gången och sen har den bara blivit större. Varsågod Micke för fyj fan så bra du skriver.
2009-07-10

  Per Teofilusson
vardagliga varsamma ord om något som verkligen går att känna igen. varför sitter det folk tätt ölpackade på landets dystra pizzerior? det är inte mörkret de slukas av, utan de klarar inte av sin egen ljusa kraft.
2009-07-10

  Daniel_78 VIP
din text gav mig värme

frisk luft som jag skall bära
tills det jag glömt bort
att jag har den
och sedan plocka fram just då

glad att jag hittade just denna text!
2009-07-10

  Saga-Sofia
Vackert.

Och jag tänker, så mycket vi behöver poesin som vägledning, som kommunikation, som tröst. Och så mycket poesin kan vara, vilket inte minst kommentarerna här visar.

Det här är tröst när den är som bäst!
2009-07-09

    Melona
jag darrar inuti när jag läser.
för att dina ord är jag, så som jag en gång upplevt och varit. det döda, det som försvann, varför är en lång historia jag ännu inte är mogen att berätta, men det kommer nog,
jag ska inte låta min kommentar handla om mig, utan om dig, dina ord och varmt omslutande och tacksamma rader.

jo. för det är i det vilda, det ofångade som livet smakar som bäst
där det vackraste är att sväva, flyta på lyckan och det ofångade, vad det nu är må vara är så skört, så svårfångat att man aldrig ens ska försöka att sätta ord på vad det egentligen är, för då tror jag det försvinner, äts upp av någonting som inte är
och blir, är något som sig bör, ett måste, som alla krav vi matar oss själva och andra med...

som att de små stunderna
av liv, som att se vattnet röra sig mellan bryggbrädor, doften
av krämfärgad schersminbuske (jasmin), nakenbad i månsken, ett ögonkast, ett glittrande barn på en sommarsvettig buss, som att det är dessa stunder som kvillrar i bröstet.

som dunket från ett hjärta
ett skenande lyckorus
av att se livet, i det som är...

att vara fågel
fri, svävande och omsluten
av himmel och luft

som ett skratt
rakt ut och ingenstans

jag älskar din dikt
som fan.

för den är äkta
och du är det
som jag känner det du skriver
rakt in i mig...


"och skrattar så mycket att lyckan gör mig yr

gråsparvens hjärta dunkar vilt
i hans stora bröstkorg"


tack!
2009-07-09

  *maihe*
Blir alldeles andlös, vilken känsla du förmedlar. Fantastiskt ostört och rent. Mina varmaste komplimanger!
2009-07-09

  katt.inc
En mycket fin dikt om att återvända till livet från en mörk period. Det är så fint med barnen som visar vägen och hur man kan glädjas åt de små detaljerna. Din dikt andas liv, glädje och tacksamhet. Och jag är tacksam över att få ha läst den.
2009-07-08

  Kristina Wallbing
Så oerhört fint! Att se världen som ett barn gör, genom ett barns ögon. Förundran. Närvaro här och nu.

En ärlig och personlig röst från en människas inre. Därför berör den också andra.

Bokmärker och tackar!
2009-07-07

    ej medlem längre
så du skriver, otroligt starkt om hur det är. att vilja leva. och ibland när man kanske inte vill. om lyckan som finns att finna i barn. och det varma i att leva. och det kalla. så fint.
2009-07-07

  Lena Själsöga Keijser
jag ämnar inte säga många ord
det jag vill säga är Tack, djupt innerligt Tack.

Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig

Själsöga
2009-07-07

  Lars P K
som ofta i dina texter så slås man av det naket enkla i rösten som berättar, språket som används, de tydliga bilderna som projiceras mot min näthinna. det är dock långt ifrån det enkelt enkla som du berättar om utan det är sättet du lyckas att förmedla det, genom att göra det enkelt för oss mottagare. vatten! jag tänker ofta på just vatten när jag läser dina texter, det klara rena vattnet, det livgivande.

denna text är en av de bästa jag skådat på poeter. den har ett underbart flöde samtidigt som den berör det djupa inom oss. inledningsstycket öppnar upp och vecklar ut sig över hela dikten och jag bär med denna acceptans som en slags nyvunnen insikt hos diktjaget genom texten och finner den ännu djupare insikten att även om spegelns ögon sviker så går det att finna sig i ngt större, "i det som är"

det finns så mycket att referera och skickliga poeter har redan lyft fram så många bilder nedan, därför väljer jag i stället att lyfta fram dessa fragment ur din text:

"det var halvåret då allting av vikt
kunde ha avslutats,

men istället föddes om igen

sonen visade vägen
och jag trädde sedan åter in i världen"

det berättar så mycket på så få rader, samtidigt som det är så illustrativt för hur livets motgångar trots allt föder oss med just liv,
denna "livets längtan efter sig själv", hur den latent ligger och vakar över oss


stort tack för det stora
2009-07-07

    Melona
herregud.
jag måste återkomma.
fan vad mycket bra det skrivits den sista tiden här.

fantastiskt.
måste ta ett dopp
och en stor balja kaffe nu...

ujj ujj
2009-07-07

  Lars P K
fantastiskt! jag återkommer
2009-07-07

  Christer Eriksson
Den personliga resan in och ur de olika skikten av lycka och det där andra vi definierar som regn. Jag tycker otroligt mycket om diktens första halva, du har ett flyt och tilltal där som är omöjligt att värna sig emot. Framförallt inledningen är en mycket, mycket bra dikt i sig självt.

”jag ser två jaguarögon
betrakta mig från min spegelbild

och tänker att ingenting är mera skört
än det riktigt vilda


vår dotter och jag betraktar naturen
och skrattar så mycket att lyckan gör mig yr

gråsparvens hjärta dunkar vilt
i hans stora bröstkorg”

Det där är en lyx att få läsa sådana här rader.
2009-07-07

  Maria Zena Viklund
"det finns nu faktiskt ögonblick
då jag inte står ut med lyckan

när detta sker försöker jag blott andas
så gott det går, och sjunka in,

i det som är"

du får mig att känna igen mycket i mig själv här, just i det som är,

så många saker som jg tycker om här som jag vill plocka ut,

"tänker att ingenting är mera skört
än det riktigt vilda"

"ja det fanns tidevarv
då inget berörde mig

nu berörs jag istället
av nästan alla, och allt"

och då när man berörs så mycket blir det stunder man bara måste få andas och inget annat, bara i det som är,

tycker mycket om din ton i denna, enkel med så mycket visdom och en mild ton som inte är högröstad ändå inte lågmäld, sann och bara varande skulle jag vilja säga hoppas jag inte rörde till det allt för mycket nu, bokmärkt!
2009-07-07

  Ulf Lagerholm
en mycket vackert kontemplativ text som talar om det egna sinnets förhållande till både det självet och det omgivande, å detta underbara att man genom umgänget med barnen på sätt och vis regrederar, i positiv mening, att man på nytt har möjligheten uppfatta och omvärdera även de mycket små nyanserna i tillvaron;


"redan tidigare född innanför världens barm
vars hud hade bett om att ömsas

såg också jag nu
springan mellan bryggans brädor"



jag tycker mycket om dina rader, då jag så väl känner igen mig i dina ord

tack min vän
2009-07-07
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist