Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nåd



fågelungarna sträcker hungriga
strupar upp mot livet

örnen glider sakta
över luftlagren

jag lutar mig mot ett träd
och undrar om det lutar sig mot mig

en man, som likt en fågelunge
sträcker ut nacken

med en bön om att livet
då det honom möter

erbjuder nåd































Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 793 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-05-19 16:13



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Jag tror det lutar sig,
hur starkt kan ett träd vara självt
2011-07-21

    © Birgitta Wäppling VIP
Det finns flera avsatser i den här dikten där man stannar upp.

Här, till exempel, finns ömsesidigheten fint beskriven:
"jag lutar mig mot ett träd
och undrar om det lutar sig mot mig"
I samma ögonblick som diktjaget lutar sig mot trädet (och kanske ber om stöd eller i överförd betydelse frågar om råd), finns en kvarstående fråga - nämligen vem som stödjer trädet. Diktjaget eller kanske någon/något annat?
Ömsesidigheten mellan diktjaget och trädet kan föras över till andra situationer. Ibland är diktjaget kanske själv starkt nog att ge stöd, i andra situationer behöver h*n stöd från omgivningen.

Och slutraderna är, precis som flera sagt före mig, på något sätt diktens kärna. En nåd att stilla bedja om. Ett liv att leva, en dikt att läsa, en luft att andas. En tanke omsatt i ord.
2011-05-24

  Anna Frölander
Det är ett fint flyt i din dikt. Anslaget med sin livfulla inledning blir en fin kontrast till slutet och diktjagets, som jag läser det, livlösa tillstånd. Fågelungarna är intressanta ur flera perspektiv. De tycks stå för det livskraftiga men samtidigt det utsatta, det hjälplösa och där i det sistnämnda tänker jag mig att diktjaget befinner sig. De sträckta halsarna är ju en annan likhet som diktjaget har med fågelungarna. Personen tycks vara i ett tillstånd där den är oförmögen att leva, där den inte kan hjälpa sig själv. Och att be om nåd tänker jag är en sista utväg. När allt annat är stängt.

Följande rader förvirrar mig något.

”finns det blott
naket varande kvar

Naturligtvis beror det på vad man i läser in i dem men jag vill gärna läsa in att det i ett naket varande skulle kunna finnas en befrielse, att slippa allt runtomkring, som exempelvis överflödet av saker, alla försök att leva upp till andras önskningar, tider att passa, att man närmar sig något annat. Att det med andra ord skulle kunna vara en vinst. Men vid närmare eftertanke så kan ju dessa rader även stå för det hjälplösa och det stämmer ju överens med det tillstånd jag tidigare tilldelat diktjaget. Jag tycker om din text som jag upplever som öppen, närvarande och ärlig. Den liksom letar sig fram som en viskning. Tack.
2011-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist