Du viskar i mitt öra
något jag inte vill höra

Orden,

dunstar min hinna

Likt en bristande kvinna

Min verklighet räds mig

ja, den håller mig ömt

Den knådar mitt sinne
och håller mig inne

Lidandets omfång krymper
ty fågeln snart lyfter

Likt en källa i skyn,
jag nu tåren fäller

Den krossas ömt mot marken

mitt minnes sköra kristall