när jag nu ser tillbaks
på det som har vart
på det som var jag en gång i tiden
då ser jag så klart
det som förut var svart
en verklighet förvriden

i ord och i tal fanns jag till
men det var bara hälften sant
i smyg såg jag ofta inåt i mörkret
kunde inte låta bli
mindes det jag hört och sett
själen vill bli fri

söka sig en väg och ett hem
en egen röst som bär
få fäste och frid i själens boning
sjunka in och blomma ut
ut i en svindlande sfär
som andas och aldrig tar slut

ni såg mig och ändå inte
höll jag tillbaks eller var det ni
vem bär nyckeln till frihetens rum
vem kan stoppa tid
orden tar slut jag blir stum
här är evig frid

söka sig en väg och ett hem
en egen röst som bär
få fäste och frid i själens boning
sjunka in och blomma ut
ut i en svindlande sfär
som andas och aldrig tar slut

söka sig en väg och ett hem
en egen röst som bär
ett liv som ger hjärtat mening
hålla tyst och leva ut
ut i en svindlande sfär
som andas och aldrig tar slut