Bortom neon och betong


Omtöcknad vaknade jag på en bädd av våt mossa, modet fann mig och jag förmådde att stå, här var fyllt av tystnad i luften, luft som likt silke längs mina lungor smekte, i den djupaste av urskog fann jag mig vandrandes långt bortom staden och de blänkande ljusens tid, här verkade himlavalvet med dess glimmande diamanter som den mäktigaste av kristallkronor, i en blommande skogsdunge dansade älvorna livets dans till ljudet av en porlande bäck, under en grans trygga armar vaggade en vargmamma sina rufsiga små kämpar till sömns, det slog mig att hit förmår tiden aldrig att nå, döden kommer här aldrig att söndra, just på denna plats vilar evigheten i kärlekens famn.