Du dansar som om du var glädjen personifierad medan allt jag vill är att tatuera dekadens i din panna. Bryr mig inte om att säga hej då för det känns som att allt kommer explodera.

Och jag vet hur fånigt det låter och känns i efterhand när sommarvindarna har blåst bort den största förtvivlan. Men när mörkret trycker på ser jag bara svart och vitt. Rätt och fel.

Fantasi och realitet har kladdats ihop till verklighet. Och jag vill inte vara med i den leken längre.