Sist jag såg dig var i profil avtecknad
mot parkens julbelysta träd år 2005 och du log
bara nära mig, kan du stå nära mig?

Ditt namn ekar genom de tomma åren
som passerat

Måste rensa mitt liv från dig från
semmelbak och middagsljus över dina axlar,
med benen runt din midja
från mjöldammet som flyger i bakgrunden
hur hon vrider och vänder sig av stolthet
som om du någonsin betydde något

Avskärma mig från min tortyrkammare där
kladdkaksdoftande ljus samsas med tankar
som får mig att vilja dansa
med rakblad,
faktum att jag är ett offer
för min egen o-kapacitet att
hålla isär dur och moll
för visst gick det utmärkt precis
men sen skulle jag gå hem
och tappade all så kallad kontroll
och jag dör hellre än erkänner för mig själv
att ett enda ord från dig hade räddat mig

Jag måste bort från nätter då meningslösheten skriker
i form av parfymångor och puder
som färgar luften gyllenbrun
musiken dunkar och rösterna skär sig
men ingen bryr sig
för på cidern stod det 7,0% alkohol
och i huvudet börjar sakta en tanke födas
att det finns något annat
något som bara alkoholen kan framkalla
allt som behövs är en drink och så ännu en till
och jag dricker

Tills jag virvlar runt i transparenta toner
och sprakande nyanser
visst låter det lika lustigt som fågeldansen
"nananana-dadadadada-dararaara-dududududu"
men det är det så fan heller

Förblindad av gatlyktor och discoljus
en kväll i din närvaro och varje minsta
tanke har blivit ogripbart diffus
så jag tappar alla hämningar
och om vi höll på att bli vänner
hade jag nu ruinerat alla förutsättningar
"nananana-dadadadada-dararaara-dududududu"

Jag måste rensa mitt liv från dig från
tanken att jag skall vara ensam
denna som varje natt
och skrika ut meninglösheten i närmsta blomsterrabatt
du har aldrig ångrat något mer än mig
och jag förstår dig jag måste ta tåget bort från
önskan att få krypa ur mitt jag och in i chimären
leka rysk roulette och kondensera ut i atmosfären
jag måste lämna den blå himlen bakom mig
ta min väska
bränna mina anteckningar
och vända om