Det känns som att
allt jag vill ha sagt
har folk redan konstaterat,
alla meningar jag tänker
har folk redan tänkt och
alla ord jag uttalar
har folk redan tagit i sin mun
Jag känner mig begagnad och utsiktslös
Jag känner mig grå, trist och avog

Det finns så mycket jag känner att jag vill skriva om men så fort jag sätter mig ner tar det stopp. Det går inte. Jag vet inte var jag ska börja och jag glömmer bort varför jag ville skriva något från början. Jag vet inte hur jag ska formulera mina tankar, jag vet inte vilka ord jag ska använda eller i vilken ände jag ska börja meningarna. Jag har liksom glömt bort hur man gör.