Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kallar mig ju U N I V E R S A T O R så denna bör ju passa, en liten en om svarta hål.


Att resa i tid och rum

Ljuset forsar mot mig med värme.

Jag ser stjärnor bli till solar som svävar förbi,

galaxer till långa vita streck i en allt grövre storlek.

Sen så blir allting svart... tyst.. med en smäll..

av ett tätare vakuum.

Konstruktionen är av annan dimension.

Jag ser vita små prickar...... öka i antal

och bli till klumpformationer..... överallt,

så långt jag kan se. Formationerna växer och

visar sig vara fulla av små och stora stjärnor.. gasmoln i

alla färger..och nebulosor..månar runt planeter..

asteroidbälten.. och lysandes kometer.

Skulle kunna ge mig in och leta efter liv

i dessa fantastiska galaxer och deras solsystem,

men farten ökar och galaxerna blir ännu en gång

till långa vita streck i en allt grövre storlek.

I en allt snabbare fart......

Tills att allt åter igen plötsligt blir svart...........

Och jag känner att jag.. nått.. ännu.. en.. dimension.




Fri vers av ronnywallberg
Läst 259 gånger
Publicerad 2009-07-11 05:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ronnywallberg
ronnywallberg