han låg på marken och väntade på slagen.
han var van, det brukade gå till såhär.
bara för att han var annorlunda så fick han spö.
bara för att han kanske inte var som alla andra.

de sparkade på honom. en spark mitt i skrevet.

han kunde inte stå upp.
han kunde inte stå upp och slå tillbaka.
han kunde inte stå för vem han var.

han bara låg där och väntade tills det var över.
det var inte för att han var feg.

nej

det var för att han visste att
hur mycket han än bönade och bad.
hur mycket han än skulle slå tillbaka.
hur mycket han än skulle kämpa.
så skulle de aldrig förstå att det är personen
man blir kär i och inte könet.