Allt var mørkt,
så mørkt och skræmmande

Jag var rædd,
så fruktansvært rædd

Mardrømmar jagar mej,
varje dag och varje natt

Vågade inte se,
se sanningen i vitøgat

Min tro var borta,
vågade inte tro igen

Det mørka hålet,
jag var så långt nere

Ett svagt ljus,
ljuset kommer sakta fram

En hand att hålla i,
når mej långt dær nere

Jag nådde botten,
men jag låter inte botten nå mej

Mardrømmarna ær dær,
men inte længre om dagen

Ser ljuset,
jag tror och ber igen

Lever i sanningen,
och tar en dag i taget

Ljuset blir starkare,
mørkret førsvinner

En hand att hålla i,
tar mej tillbaka till livet