Tänk om jag skulle göra något så hollywood som att hälla min öl över dig nu?
Vad dina vänner skulle stirra, kanske skratta, kanske kalla mig slyna.
Vad andra skulle stirra på mig och på dig. De skulle förvirras av den plötsliga förändringen i luften. Den tidigare lugna, den på två sekunder hetsiga. När jag går med bestämda steg från andra sidan lokalen och häller. Men du är ju längre så det blir ett kast snett uppåt istället. Det ska vara lätt och det ska träffa dig mitt i ansiktet. Om det är för mycket kommer det stänka på min långa krämvita klänning. Den är ny och det vore väldigt tråkigt. Jag dricker upp halva glaset, det är ju ändå en stor stark. En stor stor stark till och med.

Sen när du rinner av öl kommer dina farhågor vara besannade; offentlig förnedring och offentliga känslor. Jag njuter inombords.
Jag njuter av ölen också. Fan. Du är inte värd det.

Du är inte värd min öl.

Jag greppar närmaste slatte från bordet bredvid. Till min förtjusning har någon fimpat i den.