Kastanjeträden välver sin tunga gröna grenar
över gruset, där han sitter
han
som inte har några visioner, inga drömmar
ingen framtidstro
- men vackra händer.

Jag tar på mitt ansikte
följer käkens linje
tänker att det är hans händer,
men mina händer är för små.

Det är inte honom jag vill ha,
det är hans händer
hans vackra bruna händer
med långa fingrar och vita naglar.

Dagliljorna svartnar när jag går förbi.