Deven Henrysson satt i köket hemma hos sin mor på hennes
farm ute i Kentucky.
Där satt han och drack sitt kaffe och tittade ut mot
horisonten. Solen skulle vara försvunnen om drygt en timme
och då var det dags att ta in alla hästar till stallet för
att även göra dom klara för natten.
I snart tjugotvå år hade han dragit fötterna efter sig hemma
hos sin mamma, utan någon fru, utan någon son eller dotter.
Vissa dagar hjälpte han till så mycket han bara kunnat
med sysslorna som behövdes göras på gården och vissa dagar
så låg han bara kvar i sängen utan den minsta tanken av att
ens försöka gå upp.

Hans mamma kom in i köket och satte sig på stolen tvärs över
andra sidan bordet och tittade på honom med en sådan där
seriös blick som bara mammor kan ge.
Deven ville inte ta emot blicken men kunde tillsist inte
låta med sig utan fångades av sin mors blick.
”Deven varför sitter du här min pojke? Du behöver en egen
familj. En familj som du byggt upp själv.
Deven tittade på sin mamma men återvände sakta till att
titta ut genom fönstret mot horisonten där ljuset nästan
var släkt nu.
Hans mamma tittade mer upprört på honom nu och röt åt honom:
Dever! Jag vill inte se dig ensam mer! Jag vill inte att
du går här hemma hos mig mera. Jag vill ha dig ut härifrån
nu!
Dever tittade på sin mor med sorgsna ögon.
”Som du vill mor. Jag ger mig av imorgon, låt mig bara packa
och få villa lite först.
Han drack upp kaffet, gick bort och ställde koppen i diskbaljan
och gick sedan ut för att ta hand om hästarna.