En dag nu i somras ställde jag som för vanan var, fönstret på glänt i min sommarvilla. Redan efter ett par tre minuters vädring kom en pust av cigarettrök från min granne. Han har sin stuga blott ett tjugotal meter bort och sin familj med sig sittandes och jäsa medan grillen eller cigaretterna glöder för fullt. Jag beslöt mig med blodet rött och hett. Gick ut i lillstugan och hämtade geväret under en av sängarna där. Laddade båda mynningarna med hjorthagel och gick åstad ut i stövlar. Gick mig väg genom skogen, till en tall där jag hissat upp en bag av läder. Där bytte jag till ett par tre nummer för stora stövlar och gick sedan vidare på min väg till grannens hus. Där satt som vanligt hela familjen och myste utbredande sig över plankverandan i vilkens västra del en övertäckt pool var belägen. Först verkade de festprissarna vara för upptagna med att frossa på lamm och annat grillat, drickandes champagne av något billigt märke. Då gick jag fram och stampade så det sjöng i brädorna och väste genom min maskering, ett stort tovigt skägg täckt av en stor snusnäsduk som nådde ända upp till ögonen, ’Nu du din jävla rökare är din sista stund kommen’. Och så brassade jag av den ena pipan mitt i ansiktet på honom. Dröjde så några sekunder för effektens skull och så brassade jag av den andra pipan åt ungefär samma håll, varpå en annan som visserligen bara rökte pipa, hans fru, åkte sig på en bra stänkare av salvan. Innan folket hann reagera vidare skakade jag snabbt ur tomhylsorna efter att ha brutit upp geväret och satte i två nya, nu något grövre kaliber. Jag höll på så där tills jag utplånat hela det grinande släktet och satte sedan en dåligt textad skylt i knät på en av de vuxna, på vilken det stod ’är man rökare blir man själv rökt till slut’. Jag stod där en bra stund och kokade av upprördhet över vad de fått mig att göra. Sedan raskade jag mig väg tillbaka genom skogen, bytte stövlar och tog isär geväret och firade upp bagen även innehållandes mina kläder i tallen, rätt in i det täta grenverket gott och väl åtta meter upp i rymden. Därefter gick jag i en båge tillbaka till huset. Jag passerade en tjärn på vägen hem i vilkens djup jag tog mig ett dopp. Väl hemkommen tog jag för mig av fiskgrytan från dagen innan när jag väl plockat fram och satt på mig rena kläder. Bara några dagar senare fick polisen fatt i mig, men jag ångrade ingenting. Den jag pratade med sade hade att berätta att några kilometer för fort i timmen gärna blir några för många och så gav han mig en lapp med böter även för en trasig baklykta.