Ligg still.
För du vet lika väl, att du kan slita dig från mina hafsigt knutna handbojor av slitna scarfs och halsdukar.
Ligg still! Le inte, kolla inte på mig, och håll käften!

Anta att jag menar allvar i mina hotelser, mina öppna händer över din bara hud. Mina desperata skrik och våldsamma eruptioner.
Säg att du inte njuter av din underkastelse. Din undergivelse.
Fasttvinnad i smutsiga lakan, svettig, trött och hes.
Rivsår av nedtystad kärlek. Av passion.

Dina rådjursögon vrider söker efter förståelse när mina muskler tvingar dig till stillhet. Dina handleder vrider sig i sitt fängelse av metall när mina frustande andetag rullar över din kropp. Slut dina ögon, fortsätt att kämpa emot.
Hata mig. Slit sönder min hud, tvinga mig till reaktion.

Hårda naglar över svettig hud.

Känn min makt över dig. När jag bryter upp din mur av tillit. Tränger in i dig. Når botten... av din själ. Mina ord är verklösa i jämförelse med mina pulserande armar.

Snart är det över.
Övertyga mig om att du faktiskt längtar.