Kompisgänget och jag
slår oss ned i medhavda, sköna campingstolar
som vi parkerat på stranden
alldeles intill scenen
scenen står delvis i vatten
med en lång träramp
att promenera upp och ned på

Mikael Wiehe inleder konsertkvällen
med att sjunga en av sina
mest kända låtar
tätt följd av en Peps Persson-låt
de underbara texterna och melodierna
avlöser varann
mellansnacket sköter han med bravur
Borgarna får sig rejäla kängor
varvat med berättelser om tiden
med HoolaBandoola Band
och den alltför tidigt bortgångne vännen
Björn Afzelius

Inte ens en regnskur
kan förta den sköna stämningen
hans gitarrspel är så fascinerande
och han sjunger med sådan känsla
att huden knottrar sig

Efter en kortare paus
då jag och vännerna passat på
att äta medhavda smörgåsar, yoghurt
och även fått i oss både kaffe
och apelsindryck
gör Py Bäckman entre´
till hjälp har hon några musiker
och Minuten-kören

Precis när hennes varma röst
når ut till publikhavet
skingras molnen alltmer
och solstrålarna glittrar
som guldstänk
på den spegelblanka vattenytan
under glädjetjut
stampar ett gäng småbarn
med stövlarna i vattnet
flera något äldre barn
busar och simmar omkring

Vi är flera hundra personer
som andäktigt lyssnar till Py
när hon med stark närvaro och känsla
sjunger om kärleken till sin
avlidna mamma
om staden i ljus och om änglar
alla på scenen ger järnet
och jag känner en våg av värme
i både kropp och själ

Det här är magiskt
hela kvällen är magisk
tillsammans med mina vänner
får jag uppleva
herr Wiehe ensam på scenen
med sin gitarr
sedan Py med kör och musiker
dagljus under kvällshimmel
glada skratt från barnen
lekandes i älvmynningen
solljusets glitter på vattenytan

trots att det känns
som om upplevelsen
är rena drömmen
vet jag att allt är verklighet
det hände faktiskt igårkväll
det har jag mängder av bildbevis på
i min Canon

men kvällen känns faktiskt ändå
som en saga

en alldeles, alldeles riktig saga