Molnen drog förbi när jag satt vid silverbordet, Stortorget, solen glänste
på min hårlösa skalle, här får jag mitt lystmäte, det smala stråk där flest
passerar i stan, cyklar i mängd, folk hem från jobb, turister, studenterna
har åkt hem nu i juli
Det är lite frihet, ingen ensamhet, för att travestera rockpoeten, den är så
förbannat självvald, andrum efter all skön mänsklig kontakt, ändå kan jag
inte låta bli att tänka på om du var här nu, eller du, eller du, men framförallt
du, så många kvinnor det senaste året, då kan man säga att söka frihet men
sky ensamhet eller om det var tvärtom, jag vill ha allt eller inget
Hon med de röda skorna, solglasögon, kort, blont hår, hon står rastlöst och
väntar på någon, hon kom, det såg ut som en dejt, jag vill att de ska finna
den, kärleken, jag önskar att de ska hitta den tillsammans, kramen de gav
varandra fick mig att tänka den tanken
Niklas Törnlund cyklade förbi, en av stadens poeter, han var snygg i vita
shorts och orange tröja
Kvinnorna vid bordet framför mig, i min ålder, så vackra, hon i uppsatt,
blont hår, sitter i profil och sträcker ut sina sandalfötter, nakna vader och
knän, bruna, jag ser dem hela tiden, jag tillåter mig det trots att du finns så
mycket för mig, jag har blivit så skönt monogam
Nu gick solen i moln, jag tror jag ska gå in på Gleerups, där är de allra
vackrast, när de letar orden som befriar, som ger tröst, spänning från vardag,
passion, fantasi, klokskap, så svala, så akademiska, och, som sagt, så vackra
Jag behöver ständigt allt det och mer därtill, jag blir aldrig nöjd, jag vill vara
med dem som älskar