Tårarna rinner sakta ner för kinden,
hon springer snabbt ut ur den knarrande grinden.
I dörren står han och skriker hennes namn,
allt han vill göra är att ha henne i sin famn.
Han ångrar allt han sa i sin förtvivlande stund,
han vet redan nu att inatt kommer han inte få en blund.

Hennes hjärta dunkar i takt med vinden,
salta tårar rinner längs med kinden.
Ögonen är tomma och dystert grå,
nu börjar hon tänka och så smått förstå.
Hon vänder tillbaka och går mot grinden,
ögonen torkas sakta men säkert av den kyliga vinden.
Han står där och väntar och gråten är tyst,
hon går försiktigt fram och ger honom en diskret kyss.

Han viskar mjukt förlåt i hennes öra,
ett leende sken upp, det var allt hon ville höra.
Han älskar henne mer än någon han känner,
mer än sin familj, sitt liv och sina vänner.
Han darrade på rösten och fick tillslut ur sig;
"Du betyder verkligen allt för mig,
och jag är så lycklig över att jag älskar just dig."

Där stod dom och kysstes efter en kall vinter fest,
dom förstod båda två att deras kärlek var bäst.