Telefonen ringer och Ann-Louise vet att hon måste hinna svara. Men hon är i sovrummet med flickan, och det är så mycket i vägen. I dörröppningen ligger alla de osorterade fotona, högarna rasar när hon rusar förbi. I vardagsrummet ligger leksakerna, fötterna blöder när hon springer över dem. Och i hallen ligger all oläst reklam med varuprover av blöjor och välling som möglat. Precis när hon svarar börjar barnet på axeln att skrika, och hon hör inte vem det är.
– Vänta lite! ropar hon och lägger ifrån sig luren, tar ett par steg in i köket och sliter åt sig en napp som hon trycker in i flickans mun.
– Hallå?
Det är Lisa som undrar om de kan ses i dag! Först skuttar hjärtat omkring som en glad pudel, sen kommer hon på att
– Mamma kommer i dag, typiskt!
Hon känner nåt rinna över bröstet och magen.
– Jag måste nog lägga på nu, Helga bajsar.
På skötbordet fortsätter barnet att bajsa. Hon jollrar glatt medan liter efter liter av ljusgult bajs rinner ur henne. Ann-Louise torkar och torkar, hämtar en hink och en till.
– Lämna henne aldrig ensam på skötbordet har jag ju sagt!
Barnets mormor står i dörren, men sliter snart upp linneskåpet i hallen och börjar sortera handdukar och lakan.
– Men mamma, kan du inte hjälpa mig med det här i stället? Jag tror hon måste bada.
– Visst, gå och köp cigaretter åt mej så länge!
– Ska jag? Men …
Det ringer på dörren.
– Hej, vad kul att se dej, Karin!
– Hej, har du en flaska vin över?
Karin kliver över röran i hallen och ut i köket.
– I skafferiet? Å, vad bra, du har både rött och vitt, jag tar en av varje då! Jag har en dejt i kväll, you know … Har du inte träffat nån ny än? Usch vad det stinker här förresten! Ja ja, shit happens!
Hon har gått.
Ann-Louise står i hallen med hängande armar. Barnet låter höra sina charmigaste skratt inne i badrummet, och hon försöker komma fram för att se.
– Här har du pengar. Kan du köpa cigaretter nu eller?
Mamman står i badrumsdörren med en femtilapp.
Ann-Louise drar en kam genom håret. Tänk om det är den där söta trevliga killen som står i näröppet i dag. Då borde hon ha lite rouge också. Han verkar faktiskt lite intres¬serad, till och med när hon har Helga med sig. Ibland fantiserar hon upp framtider för sig själv och näröppetkillen och Helga.
När hon närmar sig näröppet ser hon en mindre folksamling. På närmare håll ser hon att det är två kvinnor som står och grälar. Båda har en hel hoper barn klängande och springande runt sig. De står utanför ingången så att hon har svårt att komma in. När hon försöker tränga sig förbi ser hon ett av barnen i ögonen.
Det är en exakt kopia av näröppetkillen.
Hon slänger en blick mot de andra ungarna. Ja, de också. Allihop. Hur många är det? Tio–femton stycken? Det är ganska uppenbart vad de två kvinnorna grälar om.
Det är tungt att ta sig upp för trappan på hemvägen.
Men Helga blir glad när hon kommer tillbaka.